No. 2 Klas Grinell
Näst ut på tur i Folk och Kulturs intervjuserie ”Tankar om konst och kultur” är idéhistorikern Klas Grinell. Klas arbetar som utvecklingsledare för Göteborgs museer och Konsthall och är författare till de nyligen släppta rapporterna Att belägga museernas värde och Kulturens värde sociala effekter. 2:a reviderade och utökade versionen. Båda publikationerna är utgivna av Göteborg Stads kulturförvaltning.
FOTOGRAF: Mika Grinell Hej Klas!
Vi vill börja med att tacka för den intressanta läsningen i båda rapporterna. De gav många intressanta tankar och nya perspektiv! Var det något särskilt du kom fram till som förvånade dig under skrivandet?
Tack. Det är kul om de kan vara av värde bredare inom kultursektorn. Meningen är ju att sammanfatta ungefär var fältet ligger och vilka perspektiv på, argument kring och belägg för kulturens värde och sociala effekter som finns tillgängliga i forskning och rapporter. Arbetet har alltså framförallt bestått i att gå igenom befintligt material. Det råder förvånansvärt stor samsyn kring att kulturfinansiering är en viktig investering i ett hållbart och livskraftigt samhälle, samtidigt som sambanden mellan investeringspunkten och effekterna sällan är linjära och därmed mycket svåra att exakt följa. Samtidigt börjar alltför många enskilda utvärderingar liksom om från början varje gång, som om det inte fanns klarlagda samband att utgå från och bygga vidare på.
I rapporten nämns begreppet "det omsorgsfulla museet", liksom metaforen om att museer fungerar som moderträd i den kulturella ekologin – vad innebär detta?
Ett av museernas grunduppdrag är att bevara konst och kulturarv. Det aktiva bevarandet kan beskrivas som ett slags omsorgsarbete. Museerna arbetar också med att levandegöra och förmedla konst och kulturarv. Inom det publika arbetet har det skett ett skifte från att vara om något till att vara för några. Människors intressen och behov sätts tydligare i fokus. Inom etisk filosofi har care (omsorg) blivit allt mer framträdande och begreppet ”det omsorgsfulla museet” har föreslagits som ett sätt att ringa in museernas samlade arbete för kulturarvet, samhället och besökarna som just ett omsorgsarbete. Även om vi kan tala om ekonomiska värden bör museer främst värderas utifrån sina bidrag till omsorgen om samhället.
Genomgående i bägge rapporterna är att kulturen bäst förstås som en ekologi snarare än en ekonomi. En ekologi är ett system där en rad krafter och aktörer samspelar och beror av varandra. En kulturell ekologi är ett otal aktörer av olika art som tillsammans skapar förutsättningarna för varandra. Alla delar i ett ekosystem bidrar med sitt, samtidigt som det ofta finns nyckelarter som har avgörande betydelse för andras livsförutsättningar. Museernas roll och ansvar för konst- och kulturlivet på en plats kan utifrån det synsättet liknas vid ett moderträd som ger näring och skydd åt ett rikt liv i sin närhet. Något som till exempel OECD också kan belägga i ekonomiska termer.
Sist men inte minst, vilken är din senaste kulturupplevelse som berörde dig?
Jag var för några veckor sedan på föreställningen En dag i Aleppo på Stora teatern i Göteborg. Svensk-syriske sångaren Osama Derbas och en 25 personer stark ensemble gav smakprov från Aleppos långa och rika musiktradition. Framförandet var ypperligt, och stora delar av den göteborgska publiken i den gamla pampiga teatern sjöng med. Jag blev djupt berörd och kände mig underbart hemma.
Hej Klas!
Vi vill börja med att tacka för den intressanta läsningen i båda rapporterna. De gav många intressanta tankar och nya perspektiv! Var det något särskilt du kom fram till som förvånade dig under skrivandet?
Tack. Det är kul om de kan vara av värde bredare inom kultursektorn. Meningen är ju att sammanfatta ungefär var fältet ligger och vilka perspektiv på, argument kring och belägg för kulturens värde och sociala effekter som finns tillgängliga i forskning och rapporter. Arbetet har alltså framförallt bestått i att gå igenom befintligt material. Det råder förvånansvärt stor samsyn kring att kulturfinansiering är en viktig investering i ett hållbart och livskraftigt samhälle, samtidigt som sambanden mellan investeringspunkten och effekterna sällan är linjära och därmed mycket svåra att exakt följa. Samtidigt börjar alltför många enskilda utvärderingar liksom om från början varje gång, som om det inte fanns klarlagda samband att utgå från och bygga vidare på.
I rapporten nämns begreppet "det omsorgsfulla museet", liksom metaforen om att museer fungerar som moderträd i den kulturella ekologin – vad innebär detta?
Ett av museernas grunduppdrag är att bevara konst och kulturarv. Det aktiva bevarandet kan beskrivas som ett slags omsorgsarbete. Museerna arbetar också med att levandegöra och förmedla konst och kulturarv. Inom det publika arbetet har det skett ett skifte från att vara om något till att vara för några. Människors intressen och behov sätts tydligare i fokus. Inom etisk filosofi har care (omsorg) blivit allt mer framträdande och begreppet ”det omsorgsfulla museet” har föreslagits som ett sätt att ringa in museernas samlade arbete för kulturarvet, samhället och besökarna som just ett omsorgsarbete. Även om vi kan tala om ekonomiska värden bör museer främst värderas utifrån sina bidrag till omsorgen om samhället.
Genomgående i bägge rapporterna är att kulturen bäst förstås som en ekologi snarare än en ekonomi. En ekologi är ett system där en rad krafter och aktörer samspelar och beror av varandra. En kulturell ekologi är ett otal aktörer av olika art som tillsammans skapar förutsättningarna för varandra. Alla delar i ett ekosystem bidrar med sitt, samtidigt som det ofta finns nyckelarter som har avgörande betydelse för andras livsförutsättningar. Museernas roll och ansvar för konst- och kulturlivet på en plats kan utifrån det synsättet liknas vid ett moderträd som ger näring och skydd åt ett rikt liv i sin närhet. Något som till exempel OECD också kan belägga i ekonomiska termer.
Sist men inte minst, vilken är din senaste kulturupplevelse som berörde dig?
Jag var för några veckor sedan på föreställningen En dag i Aleppo på Stora teatern i Göteborg. Svensk-syriske sångaren Osama Derbas och en 25 personer stark ensemble gav smakprov från Aleppos långa och rika musiktradition. Framförandet var ypperligt, och stora delar av den göteborgska publiken i den gamla pampiga teatern sjöng med. Jag blev djupt berörd och kände mig underbart hemma.