No. 13 Frida Röhl
Frida Röhl har varit konstnärlig ledare Folkteatern Göteborg i 10 år. I Tankar om konst och kultur berättar hon om att arbeta med omvärldsanalys och hur världsläget påverkar teatern och kulturen.
FOTOGRAF: Thanner-Elmrin I år har du varit konstnärlig ledare för Folkteatern Göteborg i 10 år samtidigt som Folkteatern skrivit ett nytt 10-årigt avtal för att fortsatt verka på Järntorget. Under ditt ledarskap har du lyft Folkteaterns konstnärliga kvalitet och även breddat publikunderlaget. Ni har en längre tid arbetat med omvärldsanalys – vad innebär detta och hur tillämpar ni dess lärdomar?
När jag började på Folkteatern hade det gjorts en omvärldsanalys som var viktigt för mig i den konstnärliga inriktning jag vill arbeta fram. Den handlar om att skapa en levande plats på Järntorget med bar mat kultur fem dagar i veckan. Teatern står så klart i centrum men hos oss kan det pågå en konsert i foajén och ett samtal eller ett gästspel på den lilla scenen samtidigt som du ska se en föreställning på stora scenen och på restaurangen hänger många som bara är där för att umgås. Det är en miljö som möjliggör möten och upplevs som kreativ.
Vi lever i en tid som är problematisk ur fler perspektiv. Konst och kultur hamnar ofta i skymundan och nedprioriteras men behövs vilket fler undersökningar visar. Vilken betydelse kan då teatern ha som arena? Och hur påverkar detta den konstnärliga utvecklingen för Folkteatern?
När världen är så orolig som idag tror jag att teatern och konsten kan vara en tillflyktsort för människor. Konstens förmåga att formulera svåra saker är oumbärlig i tider som dessa. Tyvärr vill ibland politiska krafter använda konsten som arena för sina egna intressen. I Ryssland petas chefer från sina poster om de har fel tankar kring kriget i Ukraina, i Ungern stryps anslag till förlag som arbetar med dramatik som inte överensstämmer med den regerande maktens. Det finns många sätt att dämpa, styra eller kväva den konstnärliga friheten. På Folkteatern har vi haft ett gott samarbete med regionen och ett stort stöd för vår verksamhet men många kulturverksamheter hotas idag och det skapas sämre och sämre förutsättningar för att göra teater. De flesta föreställningar som görs i Sverige skapas och framförs av frilansare. De lever väldigt otryggt, i den senaste ansökningsomgången för Kulturrådets projektbidrag för fri scenkonst kom det in 211 ansökningar. Det ansökta beloppet var 51 879 104 kr och det fanns 4 000 000 kr att fördela. Det säger mycket om hur läget ser ut. Jag tycker också att det är synd att inte kulturpolitiken i högre grad syns i de offentliga politiska debatterna. Det gör att de pågående nedmonteringarna blir osynliga och vi som arbetar med kultur och såklart protesterar mot det riskerar att framstå som gnälliga. Det är vi inte. Vi värnar om nått oerhört viktigt – fundamentet för vår demokrati, det fria ordet, den fria konsten.
Vilken är din senaste kulturupplevelse som berörde dig?
Jag blev väldigt berörd av ett spanskt gästspel på Dramaten, Liebestod, en monolog av en kvinna som heter Angelica Lidell. Det var något helt annat än allt jag sett. Längtar även efter nästa säsong av Dips.
I år har du varit konstnärlig ledare för Folkteatern Göteborg i 10 år samtidigt som Folkteatern skrivit ett nytt 10-årigt avtal för att fortsatt verka på Järntorget. Under ditt ledarskap har du lyft Folkteaterns konstnärliga kvalitet och även breddat publikunderlaget. Ni har en längre tid arbetat med omvärldsanalys – vad innebär detta och hur tillämpar ni dess lärdomar?
När jag började på Folkteatern hade det gjorts en omvärldsanalys som var viktigt för mig i den konstnärliga inriktning jag vill arbeta fram. Den handlar om att skapa en levande plats på Järntorget med bar mat kultur fem dagar i veckan. Teatern står så klart i centrum men hos oss kan det pågå en konsert i foajén och ett samtal eller ett gästspel på den lilla scenen samtidigt som du ska se en föreställning på stora scenen och på restaurangen hänger många som bara är där för att umgås. Det är en miljö som möjliggör möten och upplevs som kreativ.
Vi lever i en tid som är problematisk ur fler perspektiv. Konst och kultur hamnar ofta i skymundan och nedprioriteras men behövs vilket fler undersökningar visar. Vilken betydelse kan då teatern ha som arena? Och hur påverkar detta den konstnärliga utvecklingen för Folkteatern?
När världen är så orolig som idag tror jag att teatern och konsten kan vara en tillflyktsort för människor. Konstens förmåga att formulera svåra saker är oumbärlig i tider som dessa. Tyvärr vill ibland politiska krafter använda konsten som arena för sina egna intressen. I Ryssland petas chefer från sina poster om de har fel tankar kring kriget i Ukraina, i Ungern stryps anslag till förlag som arbetar med dramatik som inte överensstämmer med den regerande maktens. Det finns många sätt att dämpa, styra eller kväva den konstnärliga friheten. På Folkteatern har vi haft ett gott samarbete med regionen och ett stort stöd för vår verksamhet men många kulturverksamheter hotas idag och det skapas sämre och sämre förutsättningar för att göra teater. De flesta föreställningar som görs i Sverige skapas och framförs av frilansare. De lever väldigt otryggt, i den senaste ansökningsomgången för Kulturrådets projektbidrag för fri scenkonst kom det in 211 ansökningar. Det ansökta beloppet var 51 879 104 kr och det fanns 4 000 000 kr att fördela. Det säger mycket om hur läget ser ut. Jag tycker också att det är synd att inte kulturpolitiken i högre grad syns i de offentliga politiska debatterna. Det gör att de pågående nedmonteringarna blir osynliga och vi som arbetar med kultur och såklart protesterar mot det riskerar att framstå som gnälliga. Det är vi inte. Vi värnar om nått oerhört viktigt – fundamentet för vår demokrati, det fria ordet, den fria konsten.
Vilken är din senaste kulturupplevelse som berörde dig?
Jag blev väldigt berörd av ett spanskt gästspel på Dramaten, Liebestod, en monolog av en kvinna som heter Angelica Lidell. Det var något helt annat än allt jag sett. Längtar även efter nästa säsong av Dips.