Vi lever i mörka tider. Krig i Ukraina, krig i mellanöstern,
terrorhot, klimatförändringar, pandemier. I ett yrke där vi
måste förhålla oss professionella till detta varje dag.
Vi, min personal och min materiel förväntas fungera när
allt annat i samhället är satt under press eller till och med
under direkt hot och bekämpning. Motstånd mot det som
vill skada oss är inbyggt som en funktion i militära system.

Motstånd, uthållighet och förmåga att återhämta är alla
ingående delar vi i det militära försvaret planerar för.
Men metaforen kan lika gärna fungera för andra oerhört
viktiga delar för ett samhälle satt under press i kris eller krig.
Ekonomi, sjukvård, kultur, matproduktion eller energi. Det vill
säga alla delar av vad som läggs in i begreppet totalförsvar.
Ett försvar som omhändertar de viktiga funktioner ett samhälle
behöver för att gemensamt stå emot det svåraste. Samtidigt
behövs moraliska aspekter – en hyfsad gemensam idé om vad
som är värt att försvara, samt hjälpsamhet och en syn på att
alla inte kan göra allt men alla kan göra något.

Kultur är ett vitt begrepp och det är såklart också befriande
– för det ger samtidigt frihet att inom ramen för mänsklig
kreativitet och skaparkraft ge uttryck för precis nästan vad
som helst. Även om kulturtraditioner och genrer skapar röda
trådar till vår historia och var vi kommer från.

Jag är chef för en organisation som förvaltar och skapar ny
kultur hela tiden. Marinen firade 500 år som organisation
2022, men våra traditioner och vår historia är äldre än så.
På våra fartyg idag genomförs dagligen små ritualer som
personalen inte ens tänker på, men som är bärare av en
sjömanskultur med anor långt äldre än vad man kan räkna.

En av våra största marinbaser – i Örlogsstaden Karlskrona –
ligger och fungerar mitt i ett världsarv med unika
kulturbyggnadsminnen. I staden verkar också Marinens
musikkår med anor från 1680-talet, en kulturskatt som jag är
särskilt stolt över och som med stor professionalitet förvaltar
och utvecklar det musikaliska arv som finns inom inte bara i
militärmusiken utan också musik i allmänhet.

I Karlskrona fanns en gång en amiral som lät meddela att han
fanns tillgänglig på sitt kontor mellan elva och tolv för beslut.
Därefter åt han lunch, i övrigt målade han tavlor. Så ser tyvärr
inte min arbetsdag ut, men han bidrog till en annan utveckling.
Hans betydelse för marinen kan ha varit större än de flesta
andra av hans samtida. Hans konst lade till exempel grunden
för sjöhistoriska museet.

Jag har många aspekter av kultur som en naturlig del av min
och min personals vardag. För kultur är ju en naturlig och oerhört
viktig del av varje människas vardag – vare sig det utövas eller
bara används. Tillgängligheten är idag dessutom så direkt och
möjligheterna att få nya intryck har aldrig varit större.

Tyvärr vet vår motståndare även detta. Så om kultur är en
bärare av motstånd mot förtryck och angrepp så blir ju
kulturen också en måltavla för en angripare.

Ukraina är idag inte bara en måltavla för rysk militär
aggression med vapen. För att skapa normalitet, trygghet,
glädjeämnen, drömmar och hopp så pågår det vardagliga livet
för människor där. Kultur genom litteratur, film, musik och
konst är en bärare av allt detta som medvetet och omedvetet
skapar motståndskraft, uthållighet och resiliens. Ryssland vet
detta och angriper medvetet detta för att skapa än större känsla
av skräck och hopplöshet. Ukraina möter det såklart med att
bara använda kultur än mer. Ett exempel från Ukraina.

Behoven att fylla människors längtan är eviga men kanske än
större när eländet och krigets brutalitet är så påtagliga. Visst
kan kulturen vara propaganda eller användas som sådan – men
samtidigt kan väldigt sällan den mänskliga kreativiteten
hindras eller styras. Kultur är och kommer att vara bångstyrigt.

1943 fick Winston Churchills regering kritik för att de mitt
under brinnande världskrig höjde kulturbudgeten.
Det gavs exempel på hur många Lancasterbombare man kunde
köpa för pengarna. Premiärministerns svar var att utan kultur
har vi inget att försvara. Jag vet inte om allt det där är helt sant
– men det väcker tankar om att se långsiktigt, i bredare
perspektiv, och med hopp om framtiden.

För att förstå sin omvärld med både vänner och fiender krävs
ett öppet sinne och en uppmuntran till både utbildning och
bildning. Jag tror att våra unga medarbetare blir bättre
officerare, soldater och sjömän om de kan och förstår mer av
världen. De kommer få en stabilare moralisk kompass, bättre
möjligheter att ta kloka men svåra beslut och dessutom
kommer de att växa som människor. Jag vill citera en del av
ett tal som hölls av amiralitetspastor Daniel Breimert i
amiralitetskykan Ulrica Pia i Karlskrona vid en examen av nya
marinofficerare i december förra året:
“Allt det där som skapar sammanhang behöver vi försvara och
bevara och därför är mitt råd till er som unga officerare: sök
inte bara fördjupad insikt i er tjänst så att ni förstår uppgiften
utan sök också de stora sammanhangen, helheten, historien
idétraditionerna och andligheten. När ni söker i det större, när
ni vet saker utanför er yrkesroll och specifika gebit, då bär ni
kultur med er. Och då kommer ni i ert chefskap emanera ut
försvarsvilja som gör oss starkare och känsla av sammanhang
som gör oss tryggare. Ni, i likhet med alla människor behöver
bildning. Men lika lite som ett fysiskt stridsvärde uppstår av
sig själv, uppstår ett existentiellt stridsvärde av sig själv! Så
ägna er åt att formulera er kulturella förmåga, läs
böcker, gå på teater, besök konstutställningar och konserter.
Sätt er in i storheter som Luthersk teologi, franska
nya vågen, fajakernas skeppsbyggnadskonst och tänk så ofta
som möjligt på Romarriket vare sig du är man eller kvinna.
Lär er lite om nobelpristagarnas forskning, lär er måla
gouache, läs bibeln!" Slut citat.

Jag tror starkt på att ett samhälle med ett rikt och blomstrande
kulturliv, ger bättre sammanhållning, friare och klokare
medborgare och en större motståndskraft när de mörka molnen
hopas.

Tack för att ni lyssnade.