Det är fjärde året i rad som Nordisk Kulturfond och du medverkar, som moderator, under Folk och Kultur – varför är Folk och Kultur en sådan viktig plattform?

Folk och Kultur har nog aldrig haft så stor relevans som i den tid vi lever i just nu. Frågor som varför vi behöver kulturpolitiska insatser och hur vi kan värna om de fria kultur- och demokratiprinciperna genom ökat samarbete måste ständigt diskuteras. Förhoppningsvis kan Folk och Kultur vara den språngbräda och inspiration för det kunskaps- och erfarenhetsutbyte som är så nödvändig för alla oss som arbetar inom det konst- och kulturpolitiska området. Konsten och kulturens språk har nog aldrig varit viktigare än nu och därför är plattformen Folk och Kultur erbjuder central för att utveckla vårt gemensamma språk och vår kulturpolitiska grammatik.

Efter två år med digitala konvent är det återigen dags för ett fysiskt konvent där kulturbranschen och politiken får mötas! Vad har du för förväntningar inför Folk och Kultur 2023?

Jag förväntar mig inget mindre än ett öppet, livligt konvent med spännande, inspirerande och oväntade friktioner i samtal, diskussioner och debatter! Jag ska själv göra det bästa jag kan för att bidra till detta.

Som Direktör för Nordisk kulturfond arbetar du för att tillgängliggöra konst och kultur i hela Norden – något som också genomsyrar Folk och Kulturs vision och värdegrund. Vad ser du som det viktigaste i arbetet framåt för att vi ska kunna säkerställa ett tillgängligt konst- och kulturliv i hela Sverige och Norden?

Efter den långa tid av pandemi och nedstängningar, som vi i de olika nordiska länderna hanterade på olika sätt, konstaterar vi att omvärlden just nu ser på oss med en blandning av fascination och avund. Den nordiska välfärdsmodellen visade sin överlägsenhet under pandemin. Vi i de nordiska länderna hade olika förutsättningar, men totalt sett klarade vi oss avsevärt mycket bättre än alla andra nationer och samhällsmodeller genom coronakrisen. Våra välfärdssamhällen har en ekonomisk robusthet som gör att vi till stor del har kunnat hantera de stora ekonomiska förlusterna. Skandinaviens invånare hör också till de mest tillitsfulla i världen. Vi har beundransvärt stor tillit till våra regeringar. Samtidigt befinner vi oss i en svår geopolitisk situation med stor osäkerhet inför framtiden. Just hanteringen av framtida krissituationer har Finlands före detta försvarsminister, Jan-Erik Enestam, på uppmaning av de nordiska samarbetsministrarna lämnat ett förslag på. De konkreta rekommendationerna till de nordiska regeringarna, Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är att de ska säkra ekonomiska medel till det nordiska samarbetet inom kultur-, forsknings-, fritids- och ungdomssektorn vilket framförts i den s k Enestams-rapporten.

Tidigare i historien fanns ett tydligt utbyte av idéer, samhällsdebatt och kulturella strömningar mellan de nordiska länderna. Det var exempelvis under det moderna genombrottet i slutet av 1800-talet, då litteraturvetaren Georg Brandes i Köpenhamn stod i spetsen för en rörelse som med utgångspunkt i litteraturen och konsten ifrågasatte alla gällande normer och auktoriteter. Selma Lagerlöf, Bjørnstjerne Bjørnsson, Henrik Ibsen, Amalie Skram, August Strindberg, Victoria Benedictsson, Herman Bang, Minna Canth, Henrik Pontoppidan och många fler stod för nytänkande, ett uppbrott från romantiken och den dominerande kristna och idealistiska enighetskulturen. Litteraturen blev ett slags parlament, ett debattforum, som blev samhällspolitiskt. En explosion av kosmopolitiska idéer om tolerans och liberala frihetsideal. Skulle vi kunna föreställa oss att något liknande skulle kunna ske idag? Det nordiska samarbetet har nog sällan varit hetare än idag. Låt oss ta vara på den på bästa sätt och bidra till att sätta dagordningen för vad vi kan göra tillsammans i Eskilstuna under Folk och Kultur.

Vilken avslutande mening Benny! Tack för att du tog dig tiden att svara på våra frågor och dela med dig av dina djuplodande analyser och skarpsinniga tankar.

Vi ses i februari!