No. 12 Erik Mikael Karlsson
Malmö Live:s nytillträdde vd och konserthuschef Erik Mikael Karlsson diskuterar framtidsplaner, kvinnliga tonsättare och AI-inspirerad scenkonst i Tankar om konst och kultur.
Grattis till din nytillträdda tjänst på Malmö Live! Vad ser du som dina styrkor att ta med till Malmö och hur ska dessa utveckla husets verksamhet? Och hur skapar man möten med ny publik, inte minst som du sagt att “Ett konserthus får inte bli ett musikaliskt museum?”
Tusen tack! Mina styrkor är jag nog att jag förenar ett stort intresse för organisationsutveckling, administration och entreprenörskap med lång erfarenhet av att arbeta med konstnärligt innehåll. Jag har ju arbetat med musik, kultur och media hela mitt yrkesliv, både som tonsättare och som administratör/ledare. Jag hoppas att jag kan inspirera och skapa ett kreativt och lustfyllt rum för medarbetarna där vi tillsammans i team skapar innehåll som attraherar och väcker nyfikenhet hos vår publik. Möten med ny publik skapar man genom att vara relevant, modig och att alltid leverera på högsta nivå.
I februari, vilket var före din tid, presenterades en sammanställning i musikbloggen “I musiken” att Malmö symfoniorkester är sämst i landet på att spela kvinnliga tonsättare, endast 0,7%. Hur tar ni itu med detta och hur kommer det att bli synligt framledes?
Ja, här finns att göra, minst sagt. Jag lyckades ju under mina år som VD på Norrlandsoperan tillsammans med dirigent Ville Matvejeff och medarbetarna på få upp siffrorna där rejält vilket jag är stolt över och jag hoppas kunna göra något liknande på Malmö Live Konserthus. För säsongen 25/26, som jag arbetar med just nu tillsammans med mina kolleger på programavdelningen, i orkesterns programråd och på publikutvecklingsavdelningen, så kommer det redan att märkas.
Vilken är den senaste kulturupplevelse som berörde dig?
Jag tycker tonsättaren Alexander Schuberts teknologiska scenkonstverk med utgångspunkt i AI är helt fantastiska, ett fascinerande konstnärskap. Hans verk AnimaTM skapat på IRCAM i Paris berörde mig djupt. Sen hörde jag Beethovens 3:a för jag vet inte vilken gång i ordningen. En konsert för någon månad sedan med kollegerna i Malmö SymfoniOrkester och schweiziske dirigenten Mario Venzago. Det gick också rakt in i hjärtat.
Grattis till din nytillträdda tjänst på Malmö Live! Vad ser du som dina styrkor att ta med till Malmö och hur ska dessa utveckla husets verksamhet? Och hur skapar man möten med ny publik, inte minst som du sagt att “Ett konserthus får inte bli ett musikaliskt museum?”
Tusen tack! Mina styrkor är jag nog att jag förenar ett stort intresse för organisationsutveckling, administration och entreprenörskap med lång erfarenhet av att arbeta med konstnärligt innehåll. Jag har ju arbetat med musik, kultur och media hela mitt yrkesliv, både som tonsättare och som administratör/ledare. Jag hoppas att jag kan inspirera och skapa ett kreativt och lustfyllt rum för medarbetarna där vi tillsammans i team skapar innehåll som attraherar och väcker nyfikenhet hos vår publik. Möten med ny publik skapar man genom att vara relevant, modig och att alltid leverera på högsta nivå.
I februari, vilket var före din tid, presenterades en sammanställning i musikbloggen “I musiken” att Malmö symfoniorkester är sämst i landet på att spela kvinnliga tonsättare, endast 0,7%. Hur tar ni itu med detta och hur kommer det att bli synligt framledes?
Ja, här finns att göra, minst sagt. Jag lyckades ju under mina år som VD på Norrlandsoperan tillsammans med dirigent Ville Matvejeff och medarbetarna på få upp siffrorna där rejält vilket jag är stolt över och jag hoppas kunna göra något liknande på Malmö Live Konserthus. För säsongen 25/26, som jag arbetar med just nu tillsammans med mina kolleger på programavdelningen, i orkesterns programråd och på publikutvecklingsavdelningen, så kommer det redan att märkas.
Vilken är den senaste kulturupplevelse som berörde dig?
Jag tycker tonsättaren Alexander Schuberts teknologiska scenkonstverk med utgångspunkt i AI är helt fantastiska, ett fascinerande konstnärskap. Hans verk AnimaTM skapat på IRCAM i Paris berörde mig djupt. Sen hörde jag Beethovens 3:a för jag vet inte vilken gång i ordningen. En konsert för någon månad sedan med kollegerna i Malmö SymfoniOrkester och schweiziske dirigenten Mario Venzago. Det gick också rakt in i hjärtat.